måndag 25 februari 2013

”Vi ska våga vara först”


Jag har varit med ett par gånger på olika presentationer om visionen. Jag har lyssnat på diskussioner mellan cheferna och studerat stämningen. Utifrån det här har jag bildat min egen uppfattning om vad visionen handlar om men även hur den uppfattas av de olika förvaltningarna.

Marie Persson och Annika Klemming brukar börja med en bakgrund till visionen, de förklarade det som ett träd: Det behövs en stark stam men även ett grönskande bladverk. En oerhört målande förklarning som sätter tankarna på sprätt. De berättar om att den förra visionen hade en stark stam, men aldrig lyckades med de grönskande bladverken. Det blev helt enkelt för svårt att uppnå de mål som angavs. Den blev istället bortglömd och ställd på hyllan.

Det centrala i visionen är möten med andra människor och jag tror att det är många som kanske inte riktigt förstår hur de här mötena ska gå till, och hur mycket dem kommer att kosta. Det var i alla fall min första tanke. Marie och Annika förklarar att ett möte kan som exempel vara att lämna sitt barn på dagis, personal möter förälder. 

Det går att skapa möten, utan en massa pengar i budgeten, det gäller bara att alla samarbetar och kommer med förslag. Jag tror nämligen att ju fler som intresserar sig för frågorna kring visionen desto lättare kommer det bli att hitta lösningar. Det avser att medarbetare har en dialog med varandra.

Politikerna lyfter ofta fram stora aktiviteter som Götalandsbanan och Kongresshuset, men det är även centralt att få fram små aktiviteter, som lekplatser, parker med mera. ”Vi ska våga vara först.”

Det viktigaste är att alla vill vara delaktiga i visionen och att varje förvaltning sätter sig ner och diskuterar kring förslag som kan göra den bättre. Det är också centralt att förvaltningarna känner att de har stöd och får hjälp med att sätta igång arbetet med visionen. Det krävs en bra dialog mellan medarbetarna och möten som är positiva med enklare medel.

Visionen berör ett stort område, oavsett vad det handlar om ska pengar, människor och miljön reflekteras kring. Det är viktigt att ha delmål, att inte koncentrera sig på allt med en och samma gång, utan att bearbeta ett mål i taget. Vilket de flesta förvaltningar verkar hålla med om.

De vanligaste kommentarerna som Marie och Annika brukar få från förvaltningarna är: För mycket text, för brett. Varför inte bara en slogan? Vart är de svaga och äldre? Hur ska vår förvaltning gå tillväga för att nå målen? Hur ska vi förhindra att den inte bara blir en hyllvärmare?

Känslan är att många tycker att visionen är välgenomarbetad och bra men att det kan bli för svårt att uppnå alla målen. Vi ska komma ihåg att detta är en vision på hur vi vill att Borås ska se ut år 2025. Vissa av målen kommer att bli lättare att uppnå medan andra möjligtvis kommer att ta längre tid att genomföra. Hursomhelst så strävar vi för att åtminstone försöka uppnå det som står i visionen. En bra start kan vara att göra mötena positiva med just enklare medel.  

Madelene Fensby, praktikant som kommunikatör på Stadskansliet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar