Känslan av handling

Igår kväll kom jag hem efter två dagars konferens i Stockholm. Ungdomsstyrelsens rikskonferens,- i år med det mycket angelägna temat få unga i arbete. På dessa konferenser får man förutom bra seminarier även möjlighet att knyta kontakter med likasinnade. Detta kanske är den bästa delen- möten mellan människor… För att det är ju där det gemensamma ansvaret föds.

Förutom tjänstemän från Ungdomsstyrelsen och kollegor från andra delar av landet stöter man alltid på en och annan Boråsare också. Denna gång hade jag förmånen att stöta ihop med väldigt många, ett 30- tal ungefär, fantastiskt! Jag fick möjlighet att träffa fritidsledare, samordnare och chefer, höra hur de såg på ungdomsstaden Borås och våra utmaningar. I staden finns ett starkt engagemang kring ungdomsfrågorna, detta var bara ännu en bekräftelse. Borås menar allvar med sin vision.

Ofta när man har varit på konferens kommer man hem full av idéer som ingen annan förstår varpå känslan av frustration sprider sig i kroppen – den totala avsaknaden av handling är ett faktum. Denna gång tog jag med mig en massa bra idéer, men framförallt en massa handlingskraft också- detta tack vare alla Boråsare jag träffade på! På tåget hem planerades satsningar, möten bokades, tankar och kunskap delades. Och den där känslan av handling föddes.

På konferensen fick vi nog en ännu tydligare bild av vad vi står inför och allvaret i det hela, men också känslan av att det går, om vi bestämmer oss, det ska gå. Det finns en otrolig kraft i denna känsla, den tror jag vi kan leva på länge. Den tror jag gör skillnaden mellan att prata om saker och att göra saker, skillnaden mellan att prata om gemensamt ansvar och ta gemensamt ansvar.

Sakiba Ekic

Ungdomsstrateg/uppfylld av handlingskraft, funderar på hur man kan göra för att få känslan att övergå i varaktig och stabil nivå.