Förutom tjänstemän från Ungdomsstyrelsen och kollegor från
andra delar av landet stöter man alltid på en och annan Boråsare också. Denna
gång hade jag förmånen att stöta ihop med väldigt många, ett 30- tal ungefär,
fantastiskt! Jag fick möjlighet att träffa fritidsledare, samordnare och
chefer, höra hur de såg på ungdomsstaden Borås och våra utmaningar. I staden
finns ett starkt engagemang kring ungdomsfrågorna, detta var bara ännu en
bekräftelse. Borås menar allvar med sin vision.
Ofta när man har varit på konferens kommer man hem full av
idéer som ingen annan förstår varpå känslan av frustration sprider sig i
kroppen – den totala avsaknaden av handling är ett faktum. Denna gång tog jag
med mig en massa bra idéer, men framförallt en massa handlingskraft också-
detta tack vare alla Boråsare jag träffade på! På tåget hem planerades
satsningar, möten bokades, tankar och kunskap delades. Och den där känslan av
handling föddes.
På konferensen fick vi nog en ännu tydligare bild av vad vi
står inför och allvaret i det hela, men också känslan av att det går, om vi
bestämmer oss, det ska gå. Det finns en otrolig kraft i denna känsla, den tror
jag vi kan leva på länge. Den tror jag gör skillnaden mellan att prata om saker
och att göra saker, skillnaden mellan att prata om gemensamt ansvar och ta
gemensamt ansvar.
Sakiba Ekic
Ungdomsstrateg/uppfylld av handlingskraft, funderar på hur
man kan göra för att få känslan att övergå i varaktig och stabil nivå.